Livet på ForshagaAkademin
-Hösten 2012 gav jag mig in i någonting som hade varit självklar för mig sedan jag gick i femte klass. Detta var en resa som jag visste redan innan att jag skulle ha väldig nytta av. En resa som inte var till förvåning för de som kände mig. Jag hade tagit beslutet att förflytta mig till andra sidan Vänern från min hemstad Lidköping. Jag skulle, tillsammans med en tjej som kom att rocka fiskevärlden, gå in i skolan som skulle ge mig en gymnasieutbildning. Jag skulle förflytta mig till Värmland, Forshaga och SportfiskeAkademin.
När min äldre bror skulle välja gymnasium satt jag som femteklassare och nyfiket lyssnade till hans resonemang om vad han skulle läsa för någonting. Det stod mellan Sportfiskeutbildningen på ForshagaAkademin och Bageri&konditori närmre hemmet. För honom föll rösten på livsmedels-utbildningen hemma och bara det fick mig till att verkligen vilja åka på den resan till Värmland. Självklart ville jag bli som storebror och välja ForshagaAkademin, sen att han i slutändan inte längre valde att gå där är en annan sak. Jag hade ju alltid sett upp till min bror när det kom till fiske. Han var fyra år äldre än mig och hade därför fyra år mer erfarenhet än vad jag hade. Att min pappa fiskade och hade gjort det i väldigt många år mer än Albin brydde jag mig inte om. Det Albin gjorde var rätt.
|
Tre år senare for jag iväg till Tyttbo där Sportfiskarna hade anordnat ett läger. Ett läger där man skulle få testa på det mesta från spinnfiske till flugfiske och mete. Vid den tiden var jag som en fiskeintresserad ungdom, inget speciellt mer än att man är framtidens fiskare. Det som däremot var speciellt på detta lägret, det var att det fanns ytterligare två tjejer där. Jag kände en av dem sedan tidigare men den där andra tjejen såg ut att vara i min ålder. Utan att tveka tog jag kontakt och kände att det var en tjej som jag tyckte mycket om, där kan man verkligen kalla att det sa ’klick' med en gång. Vid middagarna satt vi och konverserade om allt mellan himmel och jord men mestadels framtiden, vi undrade båda hur det skulle se ut för tjejer i branschen i framtiden. Som 15-åringar hade inte så många fiskande tjejer kommit ut och visat sig, inte vad vi hade sett i alla fall. Vi lallade fram och tillbaka om utbildningen som fanns i Forshaga med sportfiske och att det inte var många tjejer som gått den, vi kände varsin tjej som tidigare gått men inte mer. Jessica, tjejen jag kände, flyttade ner från Malung och spenderade tre år där och resumerade den tiden som någonting av det bästa hon gjort, någonting som hon absolut inte ångrar. Med ämnen så som Fiske & Vattenvård, Naturbruk, Naturguidning, Biologi, Matlagning, Handelsspecialicering och Besöksnäring så drog det ännu mer i mig. Vilken annan stans skulle jag någonsin kunna få denna blandning av ämnen som jag redan var så intresserad av?
Ytterligare ett år senare, hösten 2012, gick jag in genom dörrarna på ForshagaAkademin hand i hand med tjejen från lägret. Denna tjejen är ingen mindre än Rebecka Svensson. Vi hade blivit tilldelad lägenhet tillsammans i Deje, byn där resterande av fiskeeleverna skulle bo. På tredje våningen med utsikt över Klarälven från köket fick det oss att känna oss nöjda då vi plockade upp porslin, kläder och fiskesaker. Allt vi gjorde hände med ett leende i hjärtat och skratt som tydligt syntes. Att redan då få känna känslan att det var hem är ganska oförståeligt. Känslan att man har en fantastisk tid framför sig. Känslan av lycka. Det är det viktigaste en ungdom kan få känna. Med Rebecka kände jag verkligen allt detta. Jag såg framför mig hur jag antog att det skulle vara en elev på skolan och gick runt med ett leende hela tiden. Ibland fick jag till och med skaka av mig leendet för det stoppade uppackningen av saker i lägenheten.
När skolan väl började hade vi redan skaffat vänner. Det var inte så svårt i och med att vi alla bodde i samma område och att man stötte på varandra hela tiden. Redan första kvällen hamnade vi hemma hos tre helgoa grabbar. En norrlänning som hade händer stora som tefat som älskade åka skoter, en grabb ifrån mina trakter som inte riktigt hade bestämt sig om vad han gillade bäst samt en kille från vår huvudstad med fokusering på flugfiske. Redan där hade jag träffat på en skön blandning av vad som skulle komma. När vi satt där, för första gången på bussen, åkande mot staden vi skulle plugga i kunde man snabbt konstatera att det var ett gäng grabbar med supersköna personligheter men som var aningen blyga. Vi som redan hade hittat varandra hann föra flera vilda diskussioner om allt möjligt innan de 9 kilometrarna, som det endast var med bussen, redan var slut. De första stegen på busshållplatsen, i staden som jag så länge längtat efter, kändes helt fantastiska. Jag hade redan gått där tidigare, vid flera tillfällen, men nu kändes det verkligen på riktigt. Detta var min resa, och jag var beredd på att göra den till den bästa resan jag gett mig in på. Hittills mitt livs största äventyr. |
Fortfarande massa småsnack i klassrummet då vi skulle presentera oss om vad vi hette, var vi kom ifrån samt vad vi helst fiskade efter. Jag själv var ju pimpelfiskare och kunde egentligen inte så mycket mer än det. När det väl startade blev det tyst och alla satt spänt och väntade på något intressant, kanske var det någon som kom från ens egen trakt. Kanske var det någon som höll på med samma fiske eller möjligen något fiske man var intresserad av att lära sig. Många kom från ställen man inte ens visste existerade, men jag konstaterade snabbt att det var en stor geografisk spridning med elever där Gustav från Bergsjö som gillade skoter och fiska efter gädda kom. Helsingborg där Jonathan tidigare bott och var riktigt intresserad av flugfiske. Det var inte heller endast svenskar vi hade fått i klassen, utan skolan tar även in internationella ansökningar tack vare att den är riksrekryterande. Vi hade turen att få Janus från Danmark som flugfiskade samt Rolf-Magnus från Norge som vi fortfarande inte märkt vad han inte behärskar inom fiske. Många duktiga individer som jag verkligen såg fram emot att lära känna bättre och få fara ut på fiskepass tillsammans med. Jag hade verkligen mycket att lära, det visste jag.
Introlägret och första terminen bara swishade förbi. Från att vi satt i klassrummet med presentationer fram till att vi alla smet iväg på jullov gick otroligt snabbt. Vi hade hunnit med flertalet av fisken redan då. Trolling där jag tog en av mina första gäddor som inte var tagna på is. Dropshot där jag även tog min första gös samt mete efter löja som vi senare skulle ha till laxtrolling. För att inte glömma for vi iväg till Åmål för den årliga fiskeveckan. Tre fiskedagar inkluderat laxtrolling, spinnfiske efter gädda samt flugfiske efter öring och röding stod på schemat. Tyvärr hade vi dåligt väder, men trots detta kom det upp mycket fisk för alla gupper och regnet och blåsten var inte längre något problem. Jag hade även hunnit skaffa mig praktikplats inför den första praktiken som skulle vara i 3 veckor under sommarlovet till tvåan. Innan vi åkte iväg på sommarlov och praktik skulle vi välja vilken inriktning som vi ville gå till hösten. Om vi ville gå fiskespåret där man fick med ämnen som ej går att läsa upp efteråt, som ’fiske’ samt ’upplevelser och aktiviteter’. Dessa två ämnen är skolan unika om att kunna erbjuda, men de går ej att läsa upp efter studenten. Eller om man ville gå det högskoleförberedande som innehöll mycket mer plugg men ämnen som man var tvungen att ha för att kunna komma in på flertalet av högskolor, så som engelska 6, svenska 2&3 och matte 1a2 till exempel. Dessa ämnen är någonting man kan läsa upp efteråt vilket gjorde mig fundersam på vilket jag ville gå. Ville jag få en exklusive utbildning som inte många har och läsa upp de andra ämnena senare om jag fick för mig att läsa vidare, eller skulle jag ta den vägen med en gång så det bara var för mig att hoppa på skolan igen om jag kände för det? Efter mycket övervägande valde jag till den gruppen som var högskoleförberedande. |
Åmålsresan.
Gillhams Fishing Resort var stället dit jag skulle ta mig för praktik. Tillsammans med min vän Erik skulle vi fara iväg i en månad och verkligen få testa på hur det var med guideyrket. Jag längtade då till att sommarlovet skulle komma. Jag behövde inte vänta länge, för det kom med en gång. I april for vi iväg till Elmia där Sportfiskemässan 2013 skulle hållas. Vi hade fått arbetsuppgifter så som att vi skulle hålla i barnfiskeskolan, barnfiske, fisksimulatorn samt diverse uppgifter som vi hjälpte arrangörerna med. Lärorik tid då vi hade mycket ledigt och fick möjligheten till att gå runt och prata med folk och skaffa kontakter. Med namnbrickan där det stod ForshagAkademin välkomnade folk in oss så hjärtligt i montern och var riktigt pratvilliga om vad vi planerat att göra i framtiden och om hur skolan var. Det spännande i det läget var att man inte hade en aning om vilka man pratade med. Självklart kände man till namn, om inte så tog man reda på det, men det kunde lika gärna vara din framtida chef eller medarbetare du stod och samtalade med. Med alla de dörrar som öppnas för dig om du är framåt och visar att du vill och kan och är villig att lära dig det du inte kan kommer folk att värdera dig högt. Jag själv skakade hand med personen som kom att publicera min första artikel, utan att jag själv visste om det innan jag gjorde det. Med den tanken var det spännande att strosa runt på mässan.
Som sagt, sommarlovet och praktiken var framme på bara några ögonblick och det betydde för min del att jag skulle fara ner till Thailand för att göra min praktik. Hur lyckligt lottad är man inte om man får chansen att åka till Asien för att testa på sina kunskaper, endast 16 år gammal? Den chansen får inte många. Jag hade turen att ha visat framfötterna för rätt person, och personen i detta fall Erik Peterson, kan sedan lägga möjligheterna precis framför dina händer. Sen är det upp till dig om du vill ta emot det eller rycka bort händerna och se möjligheten rinna iväg. Lyckligtvis höll jag kvar och tackade och bockade för det och åkte iväg till ett okänt land för att göra min allra bästa praktik. Under min tid där fick jag landa fiskar som guide som till exempel siamesisk karp, papegojmal och mekongmal. Jag själv hade turen att få fiska och lyckades kroka en megastor siamesisk karp på 103 lb, en arapaima på 80 lb samt en alligatorbengädda på 20 lb. Alligatorbengäddan var även en drömfisk för mig sedan jag var 6 år, så det gjorde mig ännu lyckligare att jag vågade mig iväg. Vad som väntade på mig efter den resan var saker jag aldrig trodde skulle kunna hända mig, som jag aldrig trodde jag skulle kunna vara kapabel till att göra. Men kan du gissa vad? Jag klarade det, och det gjorde jag galant.
|
Om jag hade det bra i Thailand? Bästa jag gjort i mitt liv.
Sommarlovet till tvåan var ganska precis som alla andra sommarlov, dagarna bara flög förbi och sedan var det dags att komma tillbaka till skolbänken igen. Skillnaden denna gången var att vi endast landade vid skolbänken i någon minut innan alla i klassen for runt och höll på att packa. Det vi packade för var den resa många både sett fram emot samt fruktat. Det var dags för att åka till Storsjö Kapell för att vandra samt flugfiska efter harr. Jag som ville ha en utmaning hade tidigare valt att gå den tuffa vandringen, den där med lite mer stigningar och tuff terräng. Själv hade jag inte flugfiskat mer än det lilla vi gjorde i Åmål i ettan så jag såg fram emot båda delarna. Alltid varit sugen på att få testa på att vandra i fjällen samt att få fiska med en torrfluga efter fisk som tar i ytan. Sådant som jag bara fått sett i filmer.
Det var en tuff vandring, det kände jag verkligen av tredje dagen då jag märkte av muskler jag inte ens trodde min kropp var utrustad med. För att inte glömma så ska ingen tro att jag var vältränad vid den tiden, det var en utmaning som jag klarade, och som jag är säker på att väldigt många kommer klara. För efteråt, det var så häftigt; man kunde verkligen ta in alla vyer som man sett, man kunde sortera och placera vart alla känslor hörde hemma. Med spända känslor hoppade jag i mina vadare, som var några storlekar för stora, och valde ut en fluga som vi tillsammans med en lärare tidigare lärt oss att göra. Jag slängde på med lite extra flytmedel på den för att jag ville vara extra säker på att den skulle flyta i strömmen. Jag fick höra att några av grabbarna i den andra gruppen hade fångat 68 harrar var under de två dagar som de fiskade, så någonstans där inne i mig höjdes mitt sug ännu mer för att fiska. Kanske även jag skulle lyckas få en fisk på flugfiske - äntligen. Det fanns ingen tid att stå och hoppas, det var bara att ta sig direkt ut efter en genomgång av läraren hur just denna metoden gick till. Och mycket riktigt, det tog ett litet tag, men jag fick äntligen min första fisk på fluga! Det var en harr av storleken mindre. Skulle chansa på att den var ca 13 cm lång. Efter den fisken var det dags att prova på de andra metoderna som stod på schemat vilket var uppströms nymffiske och tjecknymf. Även dessa metoder gav fisk. |
Efter denna resa for vi tillbaka till skolan och skolbänken. När jag skriver skolbänken menar jag inte bokstavligen, utan skolbänken i SportfiskeAkademins ögon är allt mellan att sitta och läsa matte i en bok till att vara ute i fält och bygga lekplatser till öring som vi gjorde under hösten. Det är nog det jag gillar mest på skolan, att man inte behöver sitta och läsa dagarna långa. Man kan gå en skoldag mellan 7-18, men det spelar ingen roll att det är så lång tid. Man vet att de dagar som det står så på schemat så är det någonting annat än läsa som gäller. Heldag med motor och röjsåg, utbilda sig inom fisketillsyn, ta terränghjulingkort, renovera båtar, binda flugor, fiska eller bygga risvasar för exempel. Med sådana dagar på schemat tog det inte lång tid innan det var jullov och sedan strax dags för nästa upplaga av Sportfiskemässan, denna gång i Kista. Som jag tidigare nämnde så vet man aldrig vem det är som man skakar hand med. Personen som jag för ett år sedan skakade hand med och presenterade mig för var den som behövde mig på denna mässa. Jag hoppade in i deras monter och hjälpte till med lite av det ena och andra. Sedan försvann jag ut i folkvimlet bland mässbesökarna. Även det var en lyckad mässa. Tack vare att jag visade vem jag var på mässan innan så tog jag mig även till detta årets mässa. Det är verkligen kul när man själv ser vad man själv kan åstadkomma genom att endast vara sig själv.
I maj var det hög tid för oss att fara iväg på den resan som de flesta sett mest fram emot. Bussen skulle ta oss elever och lärare till grannlandet i väst för marinbiologi och havsfiske. Det som stod på schemat var att leta så många växter och djur i den närliggande miljön som möjligt och sedan namnge alla och tillverka ett inlärningscentrum för att vi senare skulle ha prov på det. Det var det roligaste på resan enligt mig. Det var spännande att få gå runt med håvar i tången och lyckas få någon fisk man inte känner till, eller möjligen en växt som ingen i gruppen tidigare hittat. Självklart var det även tävling mellan klassen. Vi var uppdelade i två grupper och den som under sin tid lyckades hitta och namnge flest arter vann. Tyvärr var jag med i det förlorande laget som lyckats få ihop 88 arter medan den andra gruppen hade imponerande 106 stycken. När vi inte var på jakt efter djur för att namnge var vi på tur efter arter som vi inte har så mycket, eller ingenting alls av i Sverige. De fiskar vi på denna resa skulle inrikta oss på var torsk, bleka och hälleflundra. Alla dessa arter lyckades vi få. Alla fick bleka, flertalet fick torsk och det kom upp så mycket som 11 stycken hälleflundror under våra 4 fiskande dagar. När vi for hem därifrån var alla nöjda men mycket, mycket trötta. Tur för oss var det strax inpå dags för vårt sista sommarlov och andra praktik. |
För min del var det endast tid för att landa några dagar i Sverige innan jag for tillbaka till Norge. Det var det land där jag skulle göra min andra praktik. Jag hade efter mässan fått ett samtal från en man jag samtalade med där och han frågade om jag hade fixat praktikplats, och möjligen jobb under sommaren. Vid det laget hade jag varken jobb eller praktik så jag blev mer nyfiken än tidigare. Han kände då en man på en camp i norra Norge som skulle behöva hjälp under sommaren och att han vid det laget tänkt på mig. Jag som älskar att hoppa in i saker som jag själv inte har någon aning om vad de innebär gjorde det självklart denna gången också. Jag bokade flygbiljetten till Bodö som jag endast några dagar senare skulle boarda och lyfta emot. På flygplasten blev jag upphämtad av min kommande medarbetare på Saltstraumen Brygge. Praktiken slutade bra, så jag fick stanna kvar hela sommaren och jobba på denna camp där jag gjort min praktik. Det var riktigt hedrande.
Första terminen på mitt sista år hade startat. Vi hann inte heller denna gången sitta så länge vid borden när vi kom tillbaka. Det var nu dags för halva delen av klassen att åka till Molkomsjön, endast någon mil bort, för att provfiska med nät, samtidigt som den andra halvan av gruppen skulle elprovfiska i en bäck i närheten. När vi testat på det ena bytte vi och testade på det andra. Spännande att på egen hand kunna inventera fisken i en sjö, men olika storlek, ålder samt art. Det var någonting som vi tidigare läst i tvåan som vi äntligen fick pröva. Vi höll på med detta under 5 dagar för att sedan skriva rapport på vad som hänt. För övrigt är rapporter någonting som vi höll på att bli proffs på med tanke på hur många vi skrivit samt hur mycket hjälp vi har fått med att skriva dem. Jag tycker att det har varit lärorikt att få så mycket hjälp som vi fått. Med hjälp av diagram, historia, material och metod, beskrivningar med mera har vi haft den bästa grunden man kan få när det kommer till det teoretiska. För att få så bra grund som möjligt till det är det viktigt att man får med det praktiska, vilket vi fick även det. Jag skulle aldrig kunna önska en skolgång på annat sätt än den jag fick.
I samband med att terminen drog igång så startade vi även fortsättningskursen på Entrepenörskap som vi haft i ettan. Nu var det dags för oss att starta ett UF som det kallas, UngFöretagsverksamhet. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra under det kommande året. Vad jag skulle känna mig stolt att presentera i Löfbergs Lila Arena under mässan under våren. Jag slängde några ord med läraren och han kunde snabbt konstatera att han tyckte jag skulle köra på ett riktigt företag, och att hoppa över den leken som det var. Han tyckte jag skulle ut med en gång och dra igång ett företag som jag länge pratat om. Jag kände stödet från hans sida och suget från min av att starta ett företag så jag hoppade ännu en gång in i någonting som jag inte visste vart det skulle leda. Jag skaffade mig ett häftigt namn, byggde upp en hemsida, skaffade mig en logga, utökade kontaktnätet samt skaffade 4 jobb relativt snabbt. Det jag startat var ett företag som frilansande skribent och fotograf. Det är någonting som hade tagit mig år att starta utan det stöd och support jag fått från den läraren, någonting som jag också hade vart för rädd för att starta. Han fanns där under hela resan och har även erbjudit sig att fortsätta vara där för mig efter skolan har slutat. I dagsläget sitter jag med full, basic utrustning av vad som kan komma tänkas behövas inom jobbet. Jag har införskaffat mig en kamera, dator, kläder samt körkort, så nu är det bara att tuta och köra och göra en rolig tid av det hela.
Sista resan med klassen var att fara ner till Mörrum för att fiska med den metoden som du utövat under tidigare del av året. I tvåan fick vi möjligheten att välja mellan mete, flugfiske eller predator. Jag själv valde metespåret av den anledningen att jag har metat lite under tidigare tid samt att jag var nyfiken på metoden och ville lära mig mer. Så den resan tog mig bland annat till jakt på brax nere i Rögle Dammar under hösten och nu var det dags för att fiska färna i en av de delar av Mörrumsån som inte många kommer åt. Vi hade äran att få fiska på ABU-sträckan efter fisken. Tyvärr så blev det ingen fisk för min del men jag hade en väldigt trevlig resa. De andra i min grupp fick fisk men jag fick nöja mig med frisk luft, samma som i Rögle. Vi besökte även LaxensHus, där vi fick en rundvandring av en före detta akademiare som visade oss odlingen och pratade om Mörrum. Där fick man se med egna ögon hur långt tidigare elever har tagit sig sedan de tog studenten. Det hade vi tidigare gjort, men här är ett exempel. Denna resa avslutade vi med att göra vår allra sista rapport, och nu var vi faktiskt experter på det.
Första terminen på mitt sista år hade startat. Vi hann inte heller denna gången sitta så länge vid borden när vi kom tillbaka. Det var nu dags för halva delen av klassen att åka till Molkomsjön, endast någon mil bort, för att provfiska med nät, samtidigt som den andra halvan av gruppen skulle elprovfiska i en bäck i närheten. När vi testat på det ena bytte vi och testade på det andra. Spännande att på egen hand kunna inventera fisken i en sjö, men olika storlek, ålder samt art. Det var någonting som vi tidigare läst i tvåan som vi äntligen fick pröva. Vi höll på med detta under 5 dagar för att sedan skriva rapport på vad som hänt. För övrigt är rapporter någonting som vi höll på att bli proffs på med tanke på hur många vi skrivit samt hur mycket hjälp vi har fått med att skriva dem. Jag tycker att det har varit lärorikt att få så mycket hjälp som vi fått. Med hjälp av diagram, historia, material och metod, beskrivningar med mera har vi haft den bästa grunden man kan få när det kommer till det teoretiska. För att få så bra grund som möjligt till det är det viktigt att man får med det praktiska, vilket vi fick även det. Jag skulle aldrig kunna önska en skolgång på annat sätt än den jag fick.
I samband med att terminen drog igång så startade vi även fortsättningskursen på Entrepenörskap som vi haft i ettan. Nu var det dags för oss att starta ett UF som det kallas, UngFöretagsverksamhet. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra under det kommande året. Vad jag skulle känna mig stolt att presentera i Löfbergs Lila Arena under mässan under våren. Jag slängde några ord med läraren och han kunde snabbt konstatera att han tyckte jag skulle köra på ett riktigt företag, och att hoppa över den leken som det var. Han tyckte jag skulle ut med en gång och dra igång ett företag som jag länge pratat om. Jag kände stödet från hans sida och suget från min av att starta ett företag så jag hoppade ännu en gång in i någonting som jag inte visste vart det skulle leda. Jag skaffade mig ett häftigt namn, byggde upp en hemsida, skaffade mig en logga, utökade kontaktnätet samt skaffade 4 jobb relativt snabbt. Det jag startat var ett företag som frilansande skribent och fotograf. Det är någonting som hade tagit mig år att starta utan det stöd och support jag fått från den läraren, någonting som jag också hade vart för rädd för att starta. Han fanns där under hela resan och har även erbjudit sig att fortsätta vara där för mig efter skolan har slutat. I dagsläget sitter jag med full, basic utrustning av vad som kan komma tänkas behövas inom jobbet. Jag har införskaffat mig en kamera, dator, kläder samt körkort, så nu är det bara att tuta och köra och göra en rolig tid av det hela.
Sista resan med klassen var att fara ner till Mörrum för att fiska med den metoden som du utövat under tidigare del av året. I tvåan fick vi möjligheten att välja mellan mete, flugfiske eller predator. Jag själv valde metespåret av den anledningen att jag har metat lite under tidigare tid samt att jag var nyfiken på metoden och ville lära mig mer. Så den resan tog mig bland annat till jakt på brax nere i Rögle Dammar under hösten och nu var det dags för att fiska färna i en av de delar av Mörrumsån som inte många kommer åt. Vi hade äran att få fiska på ABU-sträckan efter fisken. Tyvärr så blev det ingen fisk för min del men jag hade en väldigt trevlig resa. De andra i min grupp fick fisk men jag fick nöja mig med frisk luft, samma som i Rögle. Vi besökte även LaxensHus, där vi fick en rundvandring av en före detta akademiare som visade oss odlingen och pratade om Mörrum. Där fick man se med egna ögon hur långt tidigare elever har tagit sig sedan de tog studenten. Det hade vi tidigare gjort, men här är ett exempel. Denna resa avslutade vi med att göra vår allra sista rapport, och nu var vi faktiskt experter på det.
Den sista månaden fram till studenten kände jag av att det var någonting som inte stämde. Det jag hade hört från mina vänner som tagit studenten var att stämningen höjdes och alla fick några extra lyckopiller till frukost och endast studsade runt. På akademin var det någonting helt annat. Det var precis som om alla visste vad som väntade, det gjorde vi ju i och för sig också. Vi alla såg ett slut på vår tid som akademiare. Vi såg slutet av skoltiden. Samt vi såg slutet av vår tid som den hela familj som vi var. Självklart är familjen någonting som kommer leva vidare, och vi kommer för alltid vara en familj, men att inte ses på samma sätt längre. Inte ha tävling till pingisbordet på rasten för man vill vara kung, kön till kaffeautomaten, promenaden till maten, bussresan till skolan, fisketurerna som kunde ske lite när som men framför allt kärleken och tillhörigheten man kände varje dag. Alla blev så glada av att se varandra hela tiden, oavsett om det dagen innan vart ett litet smågnabb. Vi såg alla självklart fram till studenten, för det skulle ju faktiskt bli vår livs bästa dag. Dock fanns det ändå någonting som vi alla gick och tänkte på. Familjen. Jag hade än en gång turen att ha rätt kontakter som gav mig jobb. Min plan var att veckan efter studenten än en gång åka över till grannlandet i väst för att jobba. Denna gång som kock på en flugfiskecamp.
Jag hade turen att hamna i en klass med 23 andra olika individer där ingen var den andra lik. I en klass med 23 helt fantastiska olika personligheter passade alla ändå in så perfekt. Det med grupperingar är någonting man aldrig kommer komma ifrån i det mänskliga livet och det var självklart gupperingar även här. Skillnaden med dessa grupper var att de skiftade från månad till månad, vecka till vecka, dag till dag men även timma till timma. Familjen som bildades med dessa människor är den bästa jag kommer få ha. Låt mig beskriva ett fåtal ur klassen. Killen från Hedemora som kämpade tappert både i skolan och på fiskepassen, resulterade i fina betyg och ännu finare fiskar. Killen som brann för flugfiske som flyttade till landet från Danmark valde att gå metelinjen för att bredda sin kunskap. Tjejen som verkligen visade killarna var skåpet skulle stå, både med vässade armbågar och med glimten i ögat.
Killen med ADHD som kunde allting om Skistars anläggningar och rockade på snowboard tog en av klassens största gäddor och fixade jobb endast en vecka efter studenten. Detta är människor som gjorde min skolgång till vad den faktiskt blev, helt fantastisk. Även fast kommande elever aldrig kommer få uppleva exakt den resan som jag gjorde så är jag säker på att deras resa kommer bli minst lika lärorik och spännande som min blev. För vet ni vad det bästa är? Min resa har endast börjat, jag har ingen aning om vad som kommer ske härnäst. Med rätt kontakter kommer du komma ut på äventyr du nästan inte ens trodde existerade. Jag är så tacksam för vad min utbildning har gett mig och vill skicka vidare rekommendationen till kommande ungdomar som ska välja gymnasium. Om ni är som jag och inte vet vad ni vill bli när ni blir stora, har ett brinnande intresse för fiske och fiskevård samt vill komma ut på äventyr är detta någonting jag ber er välja. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor, jag har ändrat mig massor med gånger under min tid som elev. Jag håller med vad Rebecka Eriksson sa i kyrkan under studenten: ”När framtiden slutligen uppenbarar sig, är den aldrig hur vi trott den skulle vara.”
I maj 2015 sprang jag ut från portarna för sista gången som elev. Detta gjorde jag i en vit klänning tillsammans med mössan som beskrev vilken klass jag gått i. I den mössan stod de allra viktigaste namnen jag någonsin vetat om. Jag var inte heller ensam om att springa ut. Tillsammans, hand i hand med tjejen jag började äventyret med tog vi oss ut, tätt följda av resten av de 22 killarna som var med på vår resa. Finns inte så mycket mer än att säga att jag hade de tre hittills bästa åren i mitt liv. De tre åren som ledde mig in i äventyret jag inte har en aning om vart det ska sluta. Om det ens kommer att sluta…
Killen med ADHD som kunde allting om Skistars anläggningar och rockade på snowboard tog en av klassens största gäddor och fixade jobb endast en vecka efter studenten. Detta är människor som gjorde min skolgång till vad den faktiskt blev, helt fantastisk. Även fast kommande elever aldrig kommer få uppleva exakt den resan som jag gjorde så är jag säker på att deras resa kommer bli minst lika lärorik och spännande som min blev. För vet ni vad det bästa är? Min resa har endast börjat, jag har ingen aning om vad som kommer ske härnäst. Med rätt kontakter kommer du komma ut på äventyr du nästan inte ens trodde existerade. Jag är så tacksam för vad min utbildning har gett mig och vill skicka vidare rekommendationen till kommande ungdomar som ska välja gymnasium. Om ni är som jag och inte vet vad ni vill bli när ni blir stora, har ett brinnande intresse för fiske och fiskevård samt vill komma ut på äventyr är detta någonting jag ber er välja. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor, jag har ändrat mig massor med gånger under min tid som elev. Jag håller med vad Rebecka Eriksson sa i kyrkan under studenten: ”När framtiden slutligen uppenbarar sig, är den aldrig hur vi trott den skulle vara.”
I maj 2015 sprang jag ut från portarna för sista gången som elev. Detta gjorde jag i en vit klänning tillsammans med mössan som beskrev vilken klass jag gått i. I den mössan stod de allra viktigaste namnen jag någonsin vetat om. Jag var inte heller ensam om att springa ut. Tillsammans, hand i hand med tjejen jag började äventyret med tog vi oss ut, tätt följda av resten av de 22 killarna som var med på vår resa. Finns inte så mycket mer än att säga att jag hade de tre hittills bästa åren i mitt liv. De tre åren som ledde mig in i äventyret jag inte har en aning om vart det ska sluta. Om det ens kommer att sluta…