- I all min tid har jag älskat att producera och skapa texter. Nu är jag redo till att ta det till nästa nivå och faktiskt kunna sälja de och att öka chansen för att få materialet publicerat. Jag är även en teaterapa som älskar att stå framför en publik. Om ni nedan läser min historia om hur allting startade kommer ni få större inblick i hur jag tycker och tänker. Hela livet har jag haft en dragningskraft till vad man kan göra med eget tänk, ord och känslor. Jag insåg snabbt att jag hittat det jag ville spendera mitt liv åt - skapande. |
Historien om hur mitt intresse startade:
I tidig ålder började jag att skriva, utan någonting speciellt att skriva om. Jag fyllde block efter block med historier och texter som egentligen inte kunde förklaras varför. Det var ett sätt där jag kunde stänga in mig själv och släppa allting. Där kunde jag skriva exakt vad jag själv kände för. De skoluppgifter som innehöll att man skulle skriva det var bra uppgifter. Jag har skrivit det mesta genom mina dagar, men när en vän tipsade mig om att skriva om mitt absolut största intresse föll det mig allra varmast om hjärtat. Det är självklart fiske jag tänker på. Jag började mer och mer även att arbeta med texter på bloggen, allt ifrån fiskeresor, tips&trix samt skolarbeten som handlade om just att skriva. I november 2013 fick jag mitt första reportage publicerat. I dagsläget sitter jag på samma intresse för att just skriva så det dröjer inte länge till nästa reportage kan synas i en tidning eller på nätet.
Jag minns dagen då jag fick min Sony Ericsson Cybeshot med 5 megapixel kamera och jag svävade på moln av lycka. Hoppade direkt ut i trädgården för att fotografera allting som jag kunde komma på. När det intresset aldrig svalnade bestämde jag mig för att köpa en Nikon D60 av en kompis för att börja enkelt. Under hösten 2011 var jag ute varje dag och det var nog vid denna tiden som det riktiga intresset startade för fotografering. Dessa bilder ville jag visa för folk och startade därför en blogg. Strax inpå så blev bilderna tagna av en tjej som satte sin logga på bilderna och sa att hon tagit det. Det var tyvärr det som fick mig till att sluta publicera.
Sedan jag fick de första ljuden komma ur min mun som liten har det aldrig vart tyst på mig. Jag har talat i alla de lägen som ges, gärna med publik. Vad det är som gör att jag verkligen gillar att prata och det framför publik vet jag inte. Jag antar att jag gillar dela med mig om vad som hänt och möjligen lära ut någonting nytt. Första framförandet av någonting jag själv producerat var stor, lika stor som dagens är. Jag lägger ner så mycket värde i att skriva och sedan få framföra det att man skulle kunna tro att jag behandlar mina tider i centrum som om det vore mitt eget barn.